Kommer vänstern att stå utan kandidat i den andra omgången av det franska presidentvalet? Ett troligt scenario efter att alliansen mellan socialisternas Benoît Hamon och vänsterns Jean-Luc Mélenchon blir alltmer avlägsen. 

Efter att den tidigare utbildningsministern Benoît Hamon den 29/1 vann socialisternas primärval väcktes frågan om en möjlig allians med den radikala vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon. Det skulle dock inte krävas många veckor innan idén i stort sett var glömd och begraven. Mélenchon menar att Hamon saknar trovärdigt politiskt program men bjöd samtidigt in socialisten till att stödja hans eget program och presidentkampanj La France Insoumise. Hamon var föga positiv till initiativet och sa under sitt besök i Portugal, där han träffade landets vänsterregering, att han är den bäst placerade kandidaten för att få vänstern att vinna valet och att han knappast kommer att springa efter Mélenchon. Den senare menar å sin sida att Hamon måste göra upp med sitt parti för att vara en trovärdig kandidat för politisk förändring. I en intervju med BFM TV säger han:

– Jag kommer inte att ansluta mig till någon bårbil (socialistpartiet). Om Benoît Hamon känner sig redo för en politik som bryter med det förflutna och folket som är kvar där, då är han välkommen.

Men vad är det då som skiljer kandidaterna åt? Trots gemensamma punkter som exempelvis ekologisk omvandling av samhället, även om Mélenchon är väsentligt mer radikal i det mesta, och motstånd mot frihandelsavtalet med Kanada (CETA) finns ett antal frågor som skiljer kandidaterna åt.

Skiljepunkter mellan Mélenchon och Hamon

Medborgarlön

Hamon vill i etapper införa medborgarlön. I ett första steg ska alla mellan 18 och 25 år få 600 euro i månaden. I en andra fas ska alla franska medborgare få 750 euro per månad. Mélenchon är mer tveksam och ser förslaget som en möjlig fattigdomsfälla och ett hot mot lönebildningen. Frågetecken har också höjts kring hur Hamon ska finansiera förslaget. Han har pratat om en robotskatt men kritikerna menar att resurser kommer att tas från andra välfärdsinstanser. Samtidigt föreslår Mélenchon själv ett ungdomsstöd till alla mellan 18 och 25 mot resursprövning och utbildning. Båda kandidaterna föreslår höjningar av motsvarande försörjningsstöd.

El Khomri-lagen

Vänstern och Mélenchon kräver att den kontroversiella arbetsmarknadslag, El Khomri-lagen, som president Hollande drev igenom via dekret utan nationalförsamlingens stöd, dras tillbaka. Lagen innebar kraftigt försämrade villkor för löntagare inom en rad områden. Stora protester pågick runtom i landet under långa perioder förra året och lagen ledde bland annat till Nuit debout-rörelsen, som under månader ockuperade République-torget i centrala Paris. Hamon vacklar nu i frågan och har föga trovärdighet då det var hans partikamrater, med arbetsmarknadsminster Miryam El Khomri, premiärminster Manuel Valls och president Hollande i täten, som låg bakom lagen. Hamon föreslår en ny lag som “behåller de positiva aspekterna” men tar bort de dåliga. Den hållningen är knappast tillräcklig för en allians med Mélenchon-lägret.

Pensionsålder

Mélenchon vill sänka pensionsåldern till 60 medan Hamon vill att den ska ligga kvar på 62.

Skattereform

Båda kandidaterna föreslår skattehöjningar och ett reformerat skattesystem. Hamon vill slå ihop inkomstskatten med vad som i Frankrike kallas generell socialbidragsskatt (contribution sociale généralisée, CSG) till en enad progressiv skattesats. Förslaget har bland annat stöd av kände s-märkte ekonomen Thomas Piketty. Mélenchon motsäger sig förslaget eftersom CSG är en stor inkomstkälla till det generella socialförsäkringssytemet. Vid en ihopslagning finns risken att dessa resurser går förlorade. Mélenchon föreslår också ett betydligt mer progressivt skattesystem med 14 steg istället för Hamons fem. Han vill också införa en maxlön. All inkomst som ligger över tio gånger medianlönen, 400 000 euro om året, kommer att beskattas med 100 procent. De nya skatteintäkterna ska bland annat användas till stora satsningar på ekologisk omvandling av samhället, vård och utbildning.

Grundlagsreform

Mélenchon och alliansen Vänsterfronten (Front de Gauche) har i åratal drivit frågan om en reformerad konstitution och bildandet av en ny fransk republik (den sjätte). Den nuvarande (femte) republiken, som tillkom 1958 under Charles de Gaulle, anses ge presidenten alltför stor makt och kallas ofta i vänstersammanhang för en “presidentiell monarki”.  Reformen som Mélenchon förespråkar går i stora drag ut på ökad demokratisering, minskad presidentmakt, mer makt till parlamentet, ökad mångfald, medborgerligt deltagande och transparens. Den nya grundlagen ska tillkomma genom en ny konstituerande församling tillsatt via folkomröstning. Inga av de nuvarande parlamentarikerna ska kunna delta i skrivandet av den nya konstitutionen.

Hamon är något mildare och nämner inte någon “sjätte republik” i sin kampanj, men föreslår grundlagsreformer för bland annat ökat medborgerligt deltagande, begränsning av mandatperioder och erkännande av blankrösten.

EU

Hamon vill avstanna EU:s utvidgning men är för ökad integration mellan befintliga medlemsländer. Han vill utöka unionens sociala åtaganden. Bland annat genom en gemensam minimilön och ett investeringsprogram på 1000 miljarder euro för att mildra skulden hos de mest utsatta medlemsstaterna.

Mélenchon ser å sin sida två möjliga scenarion för EU:s framtid. Det första består av en kollektiv omförhandling av EU-fördragen som han bland annat anser skydda storföretagen och bankerna samtidigt som medlemsstaternas handlingsutrymme är mycket begränsat. Om en förhandling inte kan ske förespråkar han ett franskt utträde ur EU som först ska röstas igenom av nationalförsamlingen och därefter godkännas genom folkomröstning. Mélenchons mantra i EU-frågan är att antingen så förändrar man unionen eller så går man ur den.

NATO

Hamon vill vara kvar, Mélenchon vill gå ur.

Allians enda möjligheten för vänstern?

Trots det hårda tonläget och de många skiljepunkterna så har ingen av kandidaterna ännu uteslutit ett samarbete och diskussionerna kommer att fortsätta. Samtidigt meddelade mittenkandidaten François Bayrou nyligen sitt stöd till oberoende kandidaten Emmanuel Macron, vilket ytterligare försvårar möjligheten till en vänsterkandidat i andra omgången av presidentvalet, dit bara de två största från första omgången får tillträde. Enligt opinionsundersökningarna skulle Le Pen och Macron gå till andra omgången om valet skulle ske idag. Många menar att vänstern av den anledningen måste gå ihop. Å andra sidan menar många av de båda kandidaternas kärnväljare att en förening är omöjlig för att respektive kampanj ska vara trovärdig.

Källor: lemonde.fr, francetvinfo.fr, bfmtv.com, liberation.fr

Pontus Olsson