Journalist and teacher
Will the left be absent in the second round of the upcoming French presidential elections? Probably yes. After talks between Socialist leader Benoît Hamon and Radical Left candidate Jean-Luc Mélenchon broke down on Sunday it seems impossible for any of them to compete with poll […]
Liberté, Égalité, Fraternité. I vår är det valdags för världens sjätte största ekonomi. President och nationalförsamling ska väljas i den franska republiken. Hur går valet till? Läs snabbguiden till Frankrikes statsskick och valsystem. Den moderna demokratins vagga, Frankrike. Senare i vår väljer fransmännen president och […]
Det är knappt två månader kvar till den första omgången av det franska presidentvalet. Kandidaterna faller sakta men säkert undan och nu återstår bara fem. Läs mer om deras bakgrund och politiska program i artikeln.
Född: 1954 i Le Mans, Loire
Parti: Les Républicains (Högerkonservativt)
Kampanj: www.fillon2017.fr
Opinionsstöd 21-24 februari: 20,5%
Kandidaten för högerkonservativa Les Républicains föddes 1954 i Le Mans i centrala Frankrike. Pappa var jurist och mamma känd historiker. Tog 1976 en magister i juridik vid universitet i Maine. Året därpå fördjupar han sina studier vid Paris-Descartes universitetet.
Går mot slutet av 1970-talet in i politiken som assistent till parlamentsledamoten Joël Le Theule, senare försvarsminister och vän till familjen Fillon. Efter att Le Theule tragiskt avlider 1980, tar han sakta men säkert över mentorns uppgifter. 1981 blir han invald i den franska nationalförsamlingen. Under de kommande årtiondena stiger Fillon i graderna inom den konservativa rörelsen och blir 1993 vald till högre utbildningsminister i Balladurs regering. Har därefter innehaft flera tunga ministerposter. Blir under Nicolas Sarkozy vald till premiärminister 2007 och förblir i den position till slutet av mandatperioden 2012.
Efter valförlusten 2012 har det stormat inom partiet UMP (Union pour un mouvement populaire), som i maj 2015 bytte namn till Les Républicains, Republikanerna. I partiets primärval i förra året vann Fillon överlägset mot tidigare premiärministern Alain Juppé i andra omgången. Tidigare presidenten Sarkozy slogs överraskande ut redan i första omgången. En av anledningarna till att Fillon valdes var hans trovärdighet och “rena mjöl i påsen” jämfört med andra kandidater inom högern, i synnerhet skandalomsusade Sarkozy. Det var därför många som höjde på ögonbrynen när tidningen Le Canard Enhaîné tidigare i år avslöjade att han betalat ut närmre 1 miljon euro av offentliga medel till sin familj. Fillon själv påstår att familjemedlemmarna var anställda som assistenter i hans arbete, men detta har inte kunnat styrkas. Hans barn pluggade exempelvis på universitet när de ska ha arbetat för honom i parlamentet. Skandalen har skadat Fillons trovärdighet allvarligt och under de senaste opinionsmätningarna har han tappat rejält. Röster har till och med höjts om att partiet bör byta kandidat för att ha någon chans i valet.
Fillon driver klassiskt konservativ högerpolitik. De grundläggande dragen i hans program listas nedan:
Född: 26 juni 1967 i Saint-Renan, Bretagne
Parti: Parti Socialiste (Socialdemokratiskt)
Kampanj: Faire battre le coeur de la France
Opinionsstöd 21-24 februari: 15% (Inklusive röster från Miljöpartiets kandidat Jadot)
Föddes 1967 i Saint Renan i Bretagne. Mamman var sekreterare och pappan ingenjör. Under ett par år i barndomen flyttade Hamon och familjen till Senegal. Väl tillbaka i Frankrike börjar han studera historia vid universitetet Bretagne-Occidentale där han sedermera avlägger kandidatexamen.
Påbörjar sin politiska karriär som assistent till en parlamentsledamot för Socialistpartiet (PS). Är under flertalet år mycket aktiv inom partiets ungdomsförbund där han tillhör vänsterflygeln och blir vald till ordförande mellan 1993 och 1995. Innehar under de kommande åren olika positioner inom moderpartiet. 2001 blir han vald till kommunalråd i Paris-förorten Brétigny-sur-Orge. Mellan 2004 och 2008 sitter han i EU-parlamentet. Efter att Hollande vinner valet 2012 utses Hamon först till ekonomiminister och 2014 till utbildningsminister. Han varade inte på den posten särskilt länge och blev i början av 2015 invald till regionsfullmäktige i Île-de-France.
När Hollande, med rekordlåga popularitetssiffror, som första sittande president beslutade att inte ställa upp för omval låg vägen till partiledarposten öppen. Hamon och tidigare premiärministern Manuel Valls gick till primärvalens andra omgång där han vann klart. Efter valet har frågetecken lyfts kring avsaknad av ett sammansatt politiskt program. Att Hamon tillhör partiets vänsterflygel råder det inga tvivel om, men en allians med vänsterns Jean-Luc Mélenchon verkar ändå avlägsen. Belackarna menar att Hamons program varken är genomarbetat eller trovärdigt samtidigt som hans samröre med den sittande regeringen och dess företrädare Hollande, Valls, El-Khomri och så vidare (nu oberoende mittenkandidaten Macron satt också i Hollandes regering) sänker hans trovärdighet som representant för förändring. Samtidigt finns intern kritik från PS högerflygel angående trovärdighet för den ekonomiska politiken. Något också partierna till höger kritiserar honom för. Oavsett hur det blir med vänsteralliansen står det nu i alla fall klart att Hamon får stöd från den miljöpartistiske kandidaten Yannick Jadot.
Hamon står för en klassisk socialdemokratisk politik. De grundläggande dragen i hans kampanj är följande:
Född: 19 augusti 1951 i Tanger, Marocko
Parti: Parti de Gauche (socialistiskt)
Kampanj: La France Insoumise
Opinionsstöd 21-24 februari: 11%
Vänsterledaren föddes i Tanger 1951 i nuvarande Marocko. Området var på den tiden en internationell zon uppdelad mellan de gamla kolonialmakterna och återförenades med Marocko 1956. Mélenchons föräldrar, som båda var så kallade svartfötter (pieds-noirs), benämningen på fransmän födda i franska Algeriet, arbetade i Tanger när han föddes. När mamman, som var lärare, och pappan som arbetade för televerket, skilde sig så flyttade Mélenchon till Frankrike. Han börjar vad det lider att studera och avlägger kandidatexamen i filosofi vid Franche-Comté universitet i Besançon i östra Frankrike. Därefter utbildar han sig till gymnasielärare.
Mélenchons första möte med politiken sker när han går med i studentrörelsen i september 1969. Under det kommande decenniet är han mycket aktiv inom studentvänstern. 1976 går han med Socalistpartiet (PS) och får snabbt viktiga ansvarsområden. Han är också med och startar en tidning som arbetar för förening mellan Kommunistpartiet (PCF) och PS. 1980 stiger han i graderna inom partiet och 1985 blir han förtroendevald som representant för Essonne-departementet strax söder om Paris. Ett år senare blir han invald i senaten för samma departement. Därefter innehar han ett antal olika förtroendeuppdrag inom PS. Som ledare för partiets vänsterfalang kandiderar han 1997 för partiledarposten men förlorar mot nuvarande presidenten, François Hollande. Åren som följer går han ofta emot partilinjen och blir 1998 straffad av Hollande för olydnad. 2000 blir han yrkesutbildningsminister i socialdemokratiske premiärministern Jospins samregering med konservative presidenten Jacques Chirac. Han innehar denna post fram till valnederlaget 2002.
Efter stridigheter inom partiet under mitten av 2000-talet lämnar Mélenchon, tillsammans med partikamraten Marc Dolez, PS år 2008 för att kunna vara “trogna sin övertygelse”. Tillsammans startar de därefter Parti de Gauche (vänsterpartiet). Senare samma år förenas det nybildade partiet med Kommunistpartiet i alliansen Front de Gauche (vänsterfronten). 2011 blir det klart att Mélenchon blir rörelsens presidentkandidat i valet 2012 där han får 11 procent av rösterna. Under 2015 meddelar han sin kandidatur för årets val med kampanjen La France Insoumise som har stöd från mer eller mindre samtliga rörelser till vänster om PS.
Mélenchon driver radikal vänsterpolitik för social rättvisa, hållbar samhällsutveckling och klassutjämning. De grundläggande dragen i hans program l’Avenir en commun (en gemensam framtid) är följande:
Konstitutionsreform
Född: 21 december 1977 i Amiens, Hauts-de-France
Parti: Oberoende
Kampanj: En Marche !
Opinionsstöd 21-24 februari: 23,5% (inklusive röster från mittenkandidaten Bayrou)
Emmanuel Macron föddes den 21 december 1977 i Amiens i norra Frankrike. Pappan var läkare och lärare i neurologi vid universitetssjukhuset i Amiens medan mamman var medicinsk rådgivare på försäkringskassan. Han gick i en katolsk privatskola under sin barndom. Han flyttade sedan till Paris för gå gymnasiet på berömda elitskolan Henri-IV. Efter höga slutbetyg försöker han komma in på världsberömda École Normale Supérieure men misslyckas. Efter år av studier på olika universitet avlägger han examen i filosofi vid Paris-Nanterre-universitetet och statskunskap vid institutet för politiska studier i Paris. Efter detta lyckas Macron år 2002 att ta sig in på elitskolan l’ENA (École Nationale de l’adminisatration), där flertalet ur Frankrikes politiska kast har studerat (exempelvis Hollande, Chirac, Royal, Juppé etc.).
Som för så många andra som studerat på den nämnda skolan bar det rakt in i statsapparaten. Han fick först jobb som tjänsteman i Finansinspektionen. 2007 fick han jobb för statens kommission för frigörande av fransk tillväxt. Tre år senare blev han invald som medlem i kommissionen. Under de kommande åren innehar han ett antal tunga jobb i både privat och offentlig sektor. 2012 blir han vald till att hålla i förhandlingen när Nestlé köper en av Pfizers filialer. Efter denna mångmilardaffär blir han själv miljonär. Mellan 2010 och deklarerar Macron en inkomst på två miljoner euro brutto.
Politiskt har han sedan början av 2000-talet militerat i olika organisationer i den politiska mitten. Under den perioden lär han känna Hollande som efter valsegern 2012 integrerar Macron i hans stab. 2014 blir han utsedd till ekonomiminister vilket kritiseras av många då han inte är medlem i Socialistpartiet och benämns i media som socialliberal. I december 2014 presenterar han en ny lag för tillväxt som får namnet Macron-lagen (loi Macron). Lagen som bland annat liberaliserar bussmarknaden och öppnar för söndagsarbete kritiseras hårt internt och till vänster om PS, men hyllas av högern. Under de kommande åren blir hans liberala profil allt tydligare och få höjer på ögonbrynen när han i mars 2016 presenterar sin oberoende presidentkandidatur. Han försöker attrahera unga och mittenväljare med liberal profil och lyckades i dagarna säkra stöd från mittenkandidaten Bayrou. Efter detta är han av favoriterna till att gå till presidentvalets andra omgång. Kritikerna hävdar att han saknar tydlig politisk inriktning och trovärdigt program. Själv säger han att han är både vänster och liberal.
Macron står för en socialliberal mittenpolitik. Han vill stimulera ekonomin genom sänkta skatter och avgifter. Hans program är inkomplett och presenteras i sin helhet den 2 mars, men de grundläggande linjerna i hans politik är följande:
Född: 5 augusti 1968 i Neuilly-sur-Seine, Île-de-France
Parti: Front national (Högernationalistiskt)
Kampanj: Au nom de peuple
Opinionsstöd 21-24 februari: 26%
Marine Le-Pen föddes den 5 augusti 1968 i Paris-förorten Neuilly-sur-Seine. Hennes pappa är välkände och kontroversielle Jean-Marie Le Pen, grundare av partiet som hon idag företräder. Mamman är Pierrette Lannette (tidigare Le Pen) som också hon är en välkänd personlighet i Frankrike. Hela barndomen sker i offentlighetens ljus och turbulens. 1976 blir familjen utsatt för ett bombattentat i hemmet utan att någon skadas. 1990 tar hon magisterexamen i juridik vid universitet Paris II-Assas, där hon senare går vidare och fördjupar sina studier i straffrätt. Hon börjar därefter att arbeta som advokat.
Hennes möte med politiken sker tidigt i barndomen. Hon deltar i faderns kampanjer. Under studenttiden går hon med i organisationer på extremhögerkanten och 1993 ställer hon för första gången upp i valet till nationalförsamlingen som representant för Front National och får 11 procent av rösterna i sin valkrets. 1998 får hon sitt första politiska uppdrag som regionalråd i Nord-Pas-de-Calais. Därefter stiger hon i graderna inom partiet och målas efter milennieskiftet allt oftare upp som faderns naturliga ersättare som ledare för partiet. 2004 blir hon invald i Europaparlamentet där hon blivit kvar fram till idag. Relationen med fadern blir under den här tiden alltmer spänd. Marine vill föra partiet i en mer moderat riktning än vad faderns öppna rasism och antisemitism tillåter. När Jean-Marie Le Pen år 2010 slutligen säger att han avgår som partiledare vid nästa kongress ställer hon upp som kandidat och vinner primärvalet med cirka 68 procent av rösterna. Vid presidentvalet 2012 får hon runt 18 procent av rösterna vilket inte tar henne vidare till andra omgången.
Marine Le Pen är utan tvekan valets mest kontroversiella kandidat och enligt opinionsundersökningarna den för tillfället starkaste kandidaten av alla. Å andra sidan visar undersökningarna att hon har väldigt liten chans att vinna i andra omgången, då fransmännen vanligtvis sluter upp bakom den andra kandidaten. Detta skedde exempelvis i valet 2002 när Chirac vann en jordskredsseger mot hennes pappa. Hon har idag brutit relationen med fadern.
Marine Le Pen står för högernationalistisk, invandringsfientlig politik. De grundläggande dragen i hennes program är följande:
Kommer vänstern att stå utan kandidat i den andra omgången av det franska presidentvalet? Ett troligt scenario efter att alliansen mellan socialisternas Benoît Hamon och vänsterns Jean-Luc Mélenchon blir alltmer avlägsen.
– Proxima estació: Fontana, ropas ut i metrovagnen. Dörrarna öppnas och jag kliver av tillsammans med hundar, cyklar, instrument, kostymer och rastaflätor. Tre rulltrappor krävs för att transportera den omaka folkmassan upp till marknivå. Doften av iberisk transpiration, söt rökelse och parfym, bildar i kombination […]